– Det är två paradoxala riktningar: det finns stora utmaningar och stora möjligheter för danskonsten just nu.
Jakobstadsbördige Carl Knif jobbar och bor i Helsingfors sedan många år, och här finns också danskompaniet som han har grundat och leder: Carl Knif Company. Han kan inte dölja oron över danskonstens läge.
– Vi lever i en kulturfientlig värld och dansen som en rätt marginell konstform är väldigt hotad. Nedskärningarna och strömningarna i samhället kan få stora och fatala konsekvenser för oss.
Samtidigt ser han att dansen har en stor potential att nå ut över alla gränser som vår bakgrund skapar.
– Det är så mycket vi inte kan enas om, men vi har alla våra kroppar oberoende. Genom dansen kan vi behandla olika känslolägen och erfarenheter, den kan vara en gemensam nämnare. Det är viktigt eftersom den inte är kopplad till en specifik kulturell identitet eller ett specifikt språk. I levande konst och kulturföreställningar möts vi i ett rum och koncentrerar oss på en föreställning just där och då. Sådana samlingspunkter kan skapa gemenskap och möten.
Sedan 2016 har Carl Knif samarbetat med DuvTeatern i flera olika produktioner. Han kände ingen med en intellektuell funktionsvariation före samarbetet så början kändes utmanande.
– Det har varit väldigt givande. Det som har öppnat sig via DuvTeatern är hela tanken om inklusion och tillgänglighet. Det arbetet har öppnat upp för mig hur vi inom kulturen och teatern kan bli synliga för varandra. Konsten kan vara en plats där minoriteter kan få tala ut och behandla sina erfarenheter, och det kan leda till att samhället ändras och deras position blir bättre.
För Carl Knif har det här betytt att han i allt det han gör nu för tiden beaktar inklusion och tillgänglighet.
Vad har gjort dig glad på den senaste tiden?
– Ljuset och våren! Att vintern är förbi. Att jag bor rätt nära naturen och att det är nära till havet, jag tycker om att känna av naturen och elementen. Jag är glad över att jag har familj och att jag har min man som jag får dela det härliga och det mindre härliga med. Mina vänner är jag också jättetacksam och glad över.
Vad betyder Kulturpriset för dig?
– Priset har gjort mig jätteglad. Jag känner att det jag brinner för och det jag har jobbat med i många år noteras. Det jag gör har betydelse och det är en väldigt härlig känsla. Det ger mig bekräftelse och en trygghet i att jag är på rätt väg. Man skapar ju hela tiden sin egen väg som konstnär.
