Motsatsen skulle vara godtycke, det vill säga en fullkomlig omöjlighet för den enskilda individen eller organisationen att veta hur det går. Utan byråkrati skulle vi inte kunna planera gemensamma angelägenheter. Vad jag menar är att då man till exempel ansöker om medel till föreningen, hjälper det att kunna läsa oss fram till vilka kostnader kan vara stöddugliga.
Att vara noggrann med de knappa resurser man har är en självklarhet för oss föreningsaktiva. Vi är vana med att planera, följa upp, redovisa och rapportera. Byråkratin är redan invuxen i de registrerade föreningarna. Bokslut, verksamhetsgranskning, och bidragsansökningar är vardagsmat för föreningar. Så egentligen har vi mycket bättre kunskap än vi tror då det kommer till pappersvändande. Att då klara av ett EU-finansierat projekt eller pappersarbetet kring första anställningen, borde inte vara ett alltför stort steg.
Har du en annan uppfattning om byråkrati än jag? Tycker du att det är just byråkratin som dödar all kreativitet och sätter käppar i hjulen för den lilla föreningen, där alla satsar sin fritid på att göra något ideellt tillsammans. Typexempel är redovisningar som måste göras om och om. ”Kan inte den där myndigheten redan förstå att vi har använt alla medel till takrenoveringen då det finns kvitton på allt byggmaterial?” frågar sig föreningens ekonom. Tjänstemannen invänder då lugnt med att det behövs ännu ett bokslutsutdrag. Då brister det för föreningens ekonom. Är det verkligen så att själva redovisningen är viktigare än det som faktiskt har åstadkommits? Och det är här vi finner orsaken som gör att folk avskyr byråkrati. Inte för dess grundliga väsen, utan för att byråkratin kan få formen av oändliga krav som håller föreningen i en lös strypsnara och skapar misstroende.
Sociologen Max Weber skrev om rationalitetens järnbur där medlen blir mål. Jag uppfattar Webers resonemang på följande sätt: Om byråkratin inte mera tjänar ett begripligt syfte, så tappar byråkratin legitimitet. Och då spelar det inte så stor betydelse om byråkraten är anställd på EU-kommissionen, eller verkar som styrelsemedlem i din egen förening.
Vi alla som kräver papperexercis; myndigheter, projektrådgivare (som jag själv), samt föreningens kassör skall försöka skapa system, tillämpa regler och informera på ett sätt som skapar tillit. Empati och en vänlig attityd är viktiga byggstenar i att folk kan verka smidigt i system som kan kännas krångliga. Jag vill tro att vi kan utvecklas till att bli goda byråkrater, men det kräver att vi förstår för vem vi verkar och vågar ta steget ur ”järnburen” med våra förnäma regelverk.
---
Skribenten arbetar för Leader-aktionsgruppen I samma båt – samassa veneessä r.f.
