Handlar det om att köpa sådana produkter och tjänster som marknadsförs som gröna och ekologiska – sådana produceras numera industriellt som massprodukter – eller gäller det värderingar som kommer inifrån. Om en mänska av övertygelse vill leva miljömedvetet och ekologiskt är det en aktiv process som kräver ständiga val och kval. En sådan person får vi träffa i detta nummer: Lotta Nummelin som levde ett helt år med köpstopp. Läs om hennes upplevelser på sidan 34.
De flesta av oss är mera passiva. Många funderar på återvinning och har åtminstone börjat sortera avfallet. Vi har börjat köpa sådana prylar som säljs som miljövänliga, men vid närmare eftertanke visar det sig att en stor del av dessa produkter inte är miljövänliga eller särskilt ekologiska och att vi egentligen har blivit manipulerade av marknadsföringen. Som exempel kunde vi ta miljövänliga bilar som går på etanol eller grönsaker som odlas ekologiskt. Etanol är mycket dyr att framställa, den framställs ur sockerrör, majs eller andra cellulosaväxter som måste transporteras runt halva jordklotet för att sedan snabbt förbrännas på gatorna i Norden. Ekologiskt odlade grönsaker är ofta dyrare och mindre ekologiska än vanliga tomater.
Vad innebär ”rättvisemärkt” kaffe? Många tror att det är mer ekologiskt odlat än vanligt kaffe, men avsikten är i stället att lämna en större del av vinsten åt de lokala odlarna. Avsikten är god, men när vi granskar det med förstoringsglas visar det sig att merparten av det pris vi betalar i butiken precis som förr går till mellanhänder: grossister, transport, logistik.
De flesta av oss har inte tid att kontrollera bakgrunden till alla de produkter som marknadsförs som gröna. Vi borde kunna lita på den information som vi får, men jag tror att vi blir mer och mer skeptiska. Måste vi för den skull gå omkring och ha dåligt samvete? Absolut inte, vi bör kunna lita på Kesko, S-gruppen och de alternativa kanaler som marknadsför ekologiska produkter.
Men termerna är onekligen förvirrande. Vi kan bara ta ordet ekologi som exempel. Länge användes det enbart i vetenskapliga kretsar, men på 1960- och 70-talen spreds ekologin som term och idé ut i samhället. Plötsligt blev ekologin en samhällsideologi för människor som aktivt började värna om miljön och naturen. Man började tala om ekologisk jämvikt, stabilitet och balans, ekologiskt byggande och boende. Men har de blivit mer än retorik? Alla politiska partier efterlyser i dag en ”sund ekologisk livssyn” för all verksamhet, men få begrundar vad det innebär.
De ungdomar som tagit ekologin till livsstil reser runt jordklotet för att demonstrera mot i-länderna och de globala företagen. Detta trots att varje i-land och globalt företag i dag har en avancerad miljöpolitik och miljöcertifiering av sina produkter. Men medborgarrörelserna ställer hela tiden skarpare krav och stramare tidtabeller. Det är ju konflikten som håller dessa rörelser i gång. De flesta som deltar i dylika demonstrationer, t.ex. nyligen i klimatkonferensen i Köpenhamn, är vanliga ungdomar med seriösa avsikter, men varje gång infiltreras de av anarkister som bara vill åstadkomma största möjliga skadegörelse. Och sedan hamnar alla i häktet.
Vad skall den vanliga medborgaren tro på? De flesta vill ju leva ekologiskt och miljömedvetet men undvika konflikter. Hurudan mat man skall köpa, hurudan bil man skall köra, hur skall man bo? Om vi blint följer medierna är förvirringen stor därför att det hela tiden kommer motstridiga uppgifter. Vi borde förhålla oss mycket kritiskt till alla nyheter och rön som kommer i dagen. Vi borde mer och mer lita på vårt bondförnuft och vårt eget omdöme och inte ständigt behöva gå omkring med dåligt samvete. Var och en skall leva miljömedvetet på sitt eget sätt.
