Varje år den sista fredagen november firas som bekant den köpfria dagen (Buy Nothing Day). Den härstammar från USA där dagen är fredagen före helgen Thanksgiving, d.v.s. en av landets största köphelger. Den tillämpas även i Finland, dock med växlande framgång. När man surfar på nätet stöter man på flera grupper vars medlemmar förbinder sig att avstå från prylar.
En som tagit ödet i egna händer är Lotta Nummelin, miljövårdschef på Natur och Miljö, och från början av mars miljöplanerare för Helsingfors stad.
I slutet av 2008 fattade Lotta ett drastiskt beslut. Hon beslöt att hålla köpstopp under hela kalenderåret 2009. Hon skrev ett frivilligt avtal enligt vilket hon exakt skulle definiera det minimum av varor och tjänster som just hon behöver, och vad hon kan avstå ifrån. Hon funderade även noga på hur långt hon var villig att gå. Hur göra sig själv lycklig utan att förstöra livet för andra människor?
Lotta Nummelin beslöt att avstå från köp av varor och ting av alla slag. Hon godkände endast mat, dryck, tjänster och hygienartiklar.
– Egentligen var det en naturlig del av den livsstil jag redan ägnat mig åt en tid. Jag såg det hela som en del av min personliga utveckling. Inte något som gör mig olycklig utan snarare mer kreativ än vanligt.
När Svenskbygden träffar henne har hon året med köpstopp bakom sig. Vi ber henne utvärdera det år som gott och reflektera över sådant som hon skulle göra annorlunda.
Hur tycker du året förlöpte? Fick du några aha-upplevelser eller traumor?
– Året med köpstopp löpte egentligen föga dramatiskt. Egentligen gjorde jag få väsentliga förändringar i mitt liv. Jag kunde med fördel ha skrivit ännu skarpare regler åt mig om vad jag kunde ha avstått ifrån. Jag avstod enbart från materiella ting, inte tjänster. Tjänsterna graderades inte alls, vilket jag kunde ha gjort. Det finns ju tjänster som har en större miljöpåverkan än andra, och här gjorde jag det alltför enkelt för mig. Några traumor fick jag inte av året.
Du hade alltså en ganska ekologisk livsstil redan tidigare?
– Ja, antingen kan man säga så, eller att jag skrev ett avtal som passade min livsstil. Med facit på hand kunde avtalet ha varit häftigare för att jag verkligen skulle kunna testa mig själv. När man gör sådana här vardagsexperiment som att testa sin livsstil så är det ganska viktigt att man möjligast noga skriver ner vad man vill uppnå – dels för att man skall få den där tillfredsställelsen efteråt, dels för att man inte skall löpa risken att manipulera sig själv, vilket vi människor är ganska bra på.
– Jag beslöt att inte helt avstå från tjänster, för då skulle livet ha blivit tråkigt. Slutar man med tjänster ökar också riskerna att man avskärmar sig, och avstår från att påverka omgivningen ekologiskt och socialt. Till tjänsterna räknas ju konserter, bio eller restaurang- och cafébesök. Utan de här skulle experimentet kännas ganska meningslöst.
Hur reagerade dina vänner och folk i allmänhet? Du var ju något av en offentlig försökskanin.
– Mina vänner och arbetskamrater som också tänker i samma tankebanor tyckte att det var spännande och roligt. Flera har sagt att de kunde göra på samma sätt. Men om man har familj och barn blir det hela mera komplicerat. Också själva avtalet skulle bli jobbigare ifall man involverar flera familjemedlemmar.
– Det har varit roligt att vara ett slags förgrundsfigur, och jag har fått efterföljare även om det inte var meningen. Hur man lever sitt liv och väljer sin livsstil är inte något som man kan pracka på andra människor, alla måste träffa sina egna val.
Vad har varit extra svårt?
– Vad gör man då skosnöret går av eller när glödlampan pajar? Det har tvingat en att vara extra finurlig. Kläder och prylar har jag liksom de flesta i överflöd, så det har inte vållat problem. Svårast har det varit när jag hittat någonting som någon annan skulle gilla. Då har det varit frestande att köpa, i synnerhet åt barn, till exempel mina gudsöner.
Hur blir ditt liv efter köpstoppet? Lever du 2010 på samma sätt som 2009?
– Nej, avtalet om köpstopp gäller inte längre, det binder mig inte mer. Jag har givetvis haft behov av att ersätta sådant som slitits under året. Men egentligen har jag inte köpt någonting ännu. Jag har blivit så frustrerad i butikerna. Tröskeln att köpa den första grejen nu är jättehög.
Tror du att människans konsumtion och livsstil ändras under detta årtionde?
– Om man vill ändra på sin livsstil behöver inte allt ske på en och samma gång, det kan också ske som en evolution.
– Miljötänkandet har kommit med i olika politikprogram både nationellt och inom Europeiska unionen. Mest diskussion har det varit inom energisektorn. Miljömedvetenheten har ökat, och det har hänt en del under de senaste åren, men det sker för långsamt, med alltför få människor och med alltför korta steg. Vi rör oss ännu på de vackra frasernas nivå, pengarna används fortfarande till att hålla konsumtionssamhället i gång.
– Med jämna mellanrum går ledande politiker ut med brösttoner till befolkningen om att vi måste köpa mera inhemskt, att vi måste konsumera mera för att trygga arbetena i fosterlandet. Ibland blir det beklämmande. Vi funderar nog alldeles för lite på vad vår lilla jord riktigt klarar av…
