Det inte alldeles lätt. Eftersom alla i gruppen på sexton personer har ”riktiga” jobb går det inte alltid att hitta tider som passar alla. Och då alla är med på frivillig bas måste föreställningarna ske på veckoslut, och några veckoslut i terminen måste förstås alla ha ledigt på riktigt, berättar Christoffer Isaksson.
Den stora efterfrågan har gjort att Fallåker inte behöver någon marknadsföring i egentlig mening. En enda annons kungjorde spelstarten, och en bra recension i Hbl gjorde resten.
– Att vi inte tvingas marknadsföra oss underlättar förstås vår ekonomi, men kanske inte så mycket man kunde tro. Vi satsar ju i stället mycket pengar på professionella människor när det gäller regi, musik och ljussättning.
Och den satsningen märks. Samtidigt handlar framgången förstås om mycket mer än bara satsningar på proffs i vissa kritiska skeden av produktionen.
– Publiken gillar Fallåkers uppsättningar av två orsaker. För det första satsar vi konsekvent på musikteater, komedier och farser. Man kommer aldrig att se introspektiva, nya och experimentella pjäser på Fallåker. För det andra, och egentligen det viktigaste, har Fallåker-gänget en otrolig glöd och drivkraft. Publiken märker att vi satsar allt, och det skapar en positiv återkoppling där vi får energi av publiken, berättar Isaksson.
Pjäsval utgående från gruppens förutsättningar
Christoffer Isaksson säger att Fallåkers repertoar och pjäsval byggs upp på basen av hur den aktuella gruppen ser ut.
– Vem kan sjunga, vem kan dansa? Vilka roller kan vi besätta med vilka ur gruppen? Då vi svarat på de här frågorna brukar de kommande uppsättningarna utkristallisera sig, berättar Isaksson utan att avslöja vad Fallåker har på listan för nästa år.
Enligt Isaksson handlar pjäsvalet också om att hitta stycken där alla i gruppen kan få en roll – även det faktumet utesluter köksdramer med bara tre eller fyra roller.
Planeringsarbetet och övningarna brukar Fallåker inleda i mitten av augusti, och premiären brukar vanligen ske precis innan jul, med spelningar som fortsätter hela vårterminen. Vissa år har spelningarna spillt över till höstterminen, och då kan det hända att man både spelar och övar samtidigt.
– Inför Cabaret hade vi sextiofem övningar, så det är enkelt att räkna ut att de som är med i arbetet inte behöver söka andra hobbyer för att fylla ut tiden.
Eget hus avgörande
Fallåker teater spelar i Fallåker UF:s hus, och Christoffer Isaksson har inga planer på att ändra på det, trots att alla som vill se pjäserna inte ryms in. Till dem som kanske önskar en lite större salong så att större publikmassor kunde njuta av Fallåker teater svarar Isaksson att salen inte kan vara för stor, eftersom Fallåkerbesättningen sjunger utan ljudförstärkning.
Fallåker Uf och Esbo IF (som håller till i husets nedre våning), har donerat huset till SFV, och teater- och idrottsföreningsverksamheten är genom en fond säkrade i sin nuvarande form.
– Det är viktigt att man kan verka i ett eget hus. Med vår ambitionsnivå skulle det vara omöjligt att verka utan ett permanent hus. Fallåker passar oss perfekt, det är varken för stort eller för litet, utan ger den intima känsla som är viktig för kontakten med publiken, berättar Isaksson.
– En annan viktig bidragsgivare är Esbo stad, vars långsiktiga kulturstöd gör det möjligt för oss att avlöna en teatersekreterare som har hand om till exempel biljettförsäljningen medan vi övriga är på arbete.
Resten av administrationen sköts av teaterns styrelse vid sidan om de egentliga teaterövningarna och spelningarna.
– Varje uppsättning kräver en ny runda av understödsansökningar, uppgörandet av budgetar, avtal och så vidare, berättar Isaksson. Han anser att stödsystemen i vissa avseenden kanske kunde utvecklas mot mer permanenta former.
– I och med att det allmänna arbetsklimatet ändrat har vi helt enkelt mindre fritid att avvara på våra hobbyer, så det kunde vara en bra lösning med ett permanent teaterunderstöd i framtiden. Då kunde vi anställa en medarbetare att hjälpa till med allt arbete kring produktionerna: kläder, scenografi, dekor och alla tusentals mekanismer och uppgifter som måste skötas för att kunna göra en produktion av Fallåkers kaliber. Hittills har primus motor utgjorts av eldsjälarna Jalle och Inge Åkerlund, säger Isaksson.
Frivilligarbetet avgörande
I trettioåtta år har Fallåker spelat för fullt hus, och de goda recensionerna är många. Hbl skrev bl.a. så här efter den senaste premiären: ”Cabaret är med sina oförglömliga musiknummer och sin lyckade syntes av småfräckt glittrig underhållning, gripande love story och alltid lika aktuell samhällskommentar en pjäs som sätter ribban högt för fortsatta repertoarval på Fallåker.”
– Men inget skulle vara verklighet utan den enorma insats som Fallåker UF gör, med sina 150 medlemmar varav 100 är aktiva i teaterverksamheten och ställer upp i kaffegrupper, garderob, lotteri, parkeringsvakter och talkoarbete. De ställer verkligen upp i alla väder, berättar Isaksson.
Inte tid för teatersamarbete
Något samarbete mellan amatörteatrarna inom Svenskfinland finns inte i egentlig mening, och Christoffer Isaksson är inte säker på att det känns alldeles nödvändigt.
– Inte för att man inte kunde ha nytta av att utbyta idéer och erfarenheter. Största orsaken till frånvaron av samarbetsstrukturer är nog tidsbristen. Vi är helt slutkörda som vi är, så tanken på att sitta på symposier och träffar efter dagarbetet och jobbet med teatern känns övermäktig.
Fallåker har ändå några gånger sträckt sig utanför Esbos gränser – då fallåker UF fyllde hundra år turnerade Fallåker Teater på Åland med jubileumsmusikalen Lorden från gränden.
Christoffer Isaksson har tagit över ansvaret för Fallåker efter Jalle och Ingegerd Åkerlund, som jobbat med Fallåker ända från början. Själv halkade han in i teaterbranschen via sången.
– Jag sjöng i Akademiska sångföreningen, och i en kvartett. När Svenska Teatern satte upp Teaterbåten år 2002 var jag med som sångare och statist och blev ordentligt teaterbiten. Jalle Åkerlund fick nys om mig via några omvägar och så kom jag med i Fallegänget.
Erfarenheterna och åren med Fallåker har ändå inte inneburit några nya karriärtankar för Isaksson, som till vardags är verksamhetsledare för De utvecklingsstördas väl i Mellersta Nyland r.f.
– Skådespelandet är livsstil. Det är en fritidssysselsättning som visserligen tar mycket tid, men ger otroligt mycket. Det är fantastiskt att ha möjlighet att ha ett vanligt jobb och ändå få spela teater för fulla salonger vid sidan om!
