När Jana Kemeri kom till Finland från Makedonien som åttaåring fick hennes föräldrar höra att Finland är ett tvåspråkigt land och att man klarar sig bra på svenska. Familjen hade kommit till Vasa via Norge och valde att sätta barnen i svenskspråkig skola.
Det är Jana Kemeri glad för i dag, även om hon fått kämpa med finskan sedan hon flyttade till Helsingfors.
– Svenskan har gett mig bättre möjligheter till jobb och integration.
I dag är hon själv mån om att sätta sina barn i svenskspråkigt dagis i Helsingfors, vilket väckt en hel del skepsis i omgivningen.
– En barnträdgårdslärare frågade oss om vi verkligen tänkt genom det ordentligt när vi sätter vårt barn i ett svenskspråkigt daghem. Skulle man någonsin fråga det av en finlandssvensk familj?
Närpes som exempel
Vi är vana att höra finlandssvenskan beskrivas som ett problem i invandringsdebatten. Kan vi verkligen förvänta oss att invandrare ska lära sig två nya språk? Varför skulle nyinflyttade lära sig ett minoritetsspråk som första språk?
Panelister. Riitta Lampelto, projektledare för NEO-Seutu, Jana Kemeri, individuell assistent på SVEPS, Nicholas Barlow, redaktör på Helsinki Times, och Ann-Jolin Grüne, projektledare vid Luckan i huvudstadsregionen, deltog i paneldebatten som leddes av Eva Biaudet.
Minoritetsombud Eva Biaudet försöker vända på steken. Kan det rentav vara en fördel att som invandrare integreras i Svenskfinland? Närpes lyfts till exempel ofta fram som ett exempel på en kommun där integrationen lyckats ovanligt bra.
Riitta Lampelto, som har jobbat med integrationsfrågor på Helsingfors stad i tio år, säger att integration på svenska aldrig setts som något verkligt alternativ, även hon själv kan se vissa fördelar.
– Jag är uppväxt i en finsk-svensk familj i Vasa och sett både den finska och svenska sidan av staden. Det finns någonting speciellt i det finlandssvenska, man tar hand om sina gamla och är kanske lite gladare. Jag märker det när jag kommer ut till Västerhankmo där vi har vårt sommarställe. Där finns någonting som gör att man känner sig hemma.
Varning för isolation
Jana Kemeri menar att det ligger i finlandssvenskarnas eget intresse ta emot invandrare. Utan mångkulturella influenser riskerar Svenskfinland bli en isolerad monokultur.
– Min son är till exempel den enda i sin klass som har utländsk bakgrund. Det kan inte vara så att det bara är de finskspråkiga som får komma i kontakt med andra kulturer.
Ann-Jolin Grüne, projektledare på Luckan, säger att det ändå inte är något självändamål att det går lika många barn med utländsk bakgrund i finska och svenska skolor. Sist och slutligen är det alltid föräldrarna som väljer i vilken skola barnen ska gå.
– Däremot ska vi ha tydlig information till människor när de kommer hit om vad det innebär att välja en svenskspråkig skola och vilka möjligheter det ger.
Tyvärr visar erfarenheter att det också finns problem med integration på svenska. Jana Kemeri vittnar till exempel om att man som invandrare ofta möts av negativa attityder om man försöker prata svenska vid en myndighet.
– Jag tror att det handlar om osäkerhet. Tjänstemännen är osäkra på hur de ska handskas med de här situationerna. Kan vi kräva att invandrare ska kunna finska när vi inte gör det av finlandssvenskar? säger Ann-Jolin Grüne.
Artikeln baserar sig på paneldiskussionen Integration på svenska - en möjlighet eller en omöjlighet? som ordnades på Luckan den 3 november av Folktinget, Helsinki Times och Luckan-Bridge.
