De senaste åren har Sveps ändå lyckats övertalat beslutsfattarna om behovet av verkstadstjänster för svenskspråkiga ungdomar.
– Den finska sidan har under dessa femton år inte behövt kämpa för sin existens på samma sätt. Det fanns mera resurser och behoven lyftes tidigt upp på den samhälleliga agendan. Även i Österbotten var man föregångare; där sågs de svenskspråkiga verkstäderna från början som en mycket naturligare del av det sektorövergripande samarbetet. Kanske de svenska ungdomarna i huvudstadsregionen även lättare föll igenom statistiken på grund av huvudstadsregionens särdrag. Det finns visserligen många finlandssvenskar, men de är glest spridda i förhållande till majoriteten.
Men främst fattades det enligt Peter Rolin en helhetssyn på hur samarbetet borde fungera vid övergångsskedet mellan studiehelheter. I botten fanns även ett attitydproblem – man ville kanske inte erkänna att finlandssvenska ungdomar kunde ha precis samma problem som de finskspråkiga. Myten om en lyckligare folkgrupp, underblåst av ganska löst underbyggda enkäter och undersökningar, blev lätt en etablerad ”sanning”.
– År 2010 gick hundratrettio personer igenom vårt program. Och de blir fler i år, berättar Rolin. De som kommer till Sveps är personer utan studieplats, personer som avbrutit studierna eller blivit arbetslösa, eller som annars behöver yrkesvägledning eller arbetspraktik.
Till skillnad från många andra ungdomsverkstäder är Sveps ”termin” endast tio veckor lång. Antagningen av 16-28-åringar sker non-stop, vilket innebär att man kan börja när som helst. Idén är inte att ge utbildning, utan att förbättra de ungas beredskap till utbildning eller för en arbetsplats. De som kommer till Sveps har oftast haft utmaningar med att passa in i gängse skol- eller arbetsplatsstrukturer. Oftast gör samhället ändå ett tankefel på den punkten.
– Samhället har länge talat om hur man kan anpassa ungdomarna till utbildnings- och skolsystemen, men mindre om hur vi kunde få våra utbildnings- och skolsystem att bättre passa ungdomarnas individuella behov. Via vår individuella handledning får den unga hjälp med att reda ut sin livssituation, bl.a. kontakterna till arbets- och näringsbyråerna, socialen, boende och rehabilitering. Tack vare vårt breda samarbetsnätverk kommer vi i kontakt med den service som den unga behöver, berättar Rolin.
Principen om tidigt ingripande
Genom att placera sig i gränsområdet mellan samhällets sociala tjänster och den öppna marknaden förverkligar Sveps med andra ord principen om tidigt ingripande och samverkan över sektorgränserna. Det här har traditionellt varit svårt i den finska byråkratin, där man ogärna byggt sektoröverskridande verksamhet eller utbytit information – tankarna på samarbete har ofta stupat på gräl om kostnadsfördelning eller andra administrativa hinder. Nu skall också den nya ungdomslagen ändra på detta.
– I praktiken har Sveps ändå redan länge gjort precis det som den nya ungdomlagen talar om; att underlätta informationsutbyte mellan olika myndigheter och aktörer som verkar på utbildnings-, sysselsättnings- och socialsektorn, så att ingen skall behöva falla mellan stolarna, marginaliseras och stötas ut.
Saken blev extra aktuell för några år sedan, då undersökningar visade att det fanns en stor grupp unga som ”försvann” efter avslutad skolgång. De dök inte upp på utbildningar de kommit in på, och de återfanns inte heller i arbetslivet.
– Vissa forskare lade fram även rätt fantasifulla siffror på hur stor denna grupp var, men faktum var att det rörde sig om tusentals ungdomar. Och bland dessa återfanns även många finlandssvenska ungdomar, berättar Rolin.
Ett skäl till varför man inte alltid kan lita på den officiella statistiken gällande svenskspråkiga ungdomars problem i huvudstadsregionen kan enligt Rolin sökas i den starkt utbredda tvåspråkigheten.
– Många svenskspråkigt registrerade unga söker sig till finskspråkiga stödåtgärder eller väljer att sköta sitt ärende på finska i arbetskraftsbyrån. Då sker registreringen ”fel”, och statistiken blir missvisande. Det finns också ungdomar i en gråzon som inte alls anmäler sig till officiella system.
Förebyggande billigare än att plåstra i efterhand
Att komma åt de ungdomar som riskerar att marginaliseras är ändå oerhört viktigt. Det är alltid betydligt billigare för samhället att åtgärda problemen innan marginaliseringen och utstötningen har skett. Rolin säger att det förr var fult att prata om pengar när det gällde människor och deras livssituation. Det försvårade även möjligheterna att ta itu med problemen.
– Beräkningarna varierar en aning. Statens revisionsverk räknade år 2007 ut att samhällskostnaden för en människa som marginaliseras för livet uppgår till cirka en miljon euro. Det kan jämföras med de småsummor verkstäderna använder på en ungdom som går igenom de olika programmen.
De senaste åren har diskussionen alltså ändrats, och mycket positivt har gjorts. Rolin vill ge en eloge till de finlandssvenska politiker på beslutande poster som aktivt jobbat för att förbättra ungdomsverkstädernas förutsättningar. Samtidigt kastar förstås den pågående ekonomiska krisen en skugga över framtiden.
– Samhällsresurserna kommer att tänjas till sitt yttersta på grund av landets demografiska utveckling, där allt färre skall försörja allt fler. Inför riksdagsvalet den här våren får man ändå hoppas på att politikerna fortsättningsvis har ork att se längre än nästa valperiod eller enbart den pågående ekonomiska krisen. Lyckligtvis tycks det finnas en utbredd uppfattning om att inte göra om samma misstag man gjorde i samband med den förra recessionen i början på 1990-talet, säger Rolin, som önskar att nästa regering kan satsa resurser på de ungdomar som behöver mera långvarigt stöd.
Finlandssvenska aspekter
Förutom att det enligt Rolin förstås borde vara samhälleligt helt oacceptabelt att man låter människor falla igenom, kan man med fog hävda att Sveps arbete även har en påtaglig finlandssvensk aspekt.
– Blir man marginaliserad som ung händer det lätt att man även faller utanför det som anses viktigt och bra med finlandssvenskheten, till exempel nätverken, samhörigheten och särdragen i identiteten. Frågan har alltså även intressanta språkliga och politiska dimensioner, säger Rolin.
Den nya ungdomslagen visar ändå tydligt att samhället fått upp ögonen. Ungdomsverkstäderna och ungdomsarbetet överlag har fått mer resurser de senaste åren, samtidigt som de vattentäta luckorna mellan olika statliga och kommunala myndigheter luckrats upp för informationsutbyte, och man även öppnat sig för samarbete med tredje sektorn.
Nya utmaningar
Större förståelse och hyggliga resurser innebär ändå inte att arbetet är gjort. Och trots att Sveps levt i den nya ungdomslagens anda ända från början så har Sveps sina alldeles speciella utmaningar som skall tacklas de närmaste åren.
– Utmaningarna för Sveps skiljer sig en aning från de finska verkstädernas. Den största utmaningen är kanske att Sveps är den enda svenskspråkiga ungdomsverkstaden för huvudstadsregionen svenskspråkiga befolkning, cirka 65000 människor. På finskt håll finns nitton verkstäder.
Det här ställer enligt Rolin bland annat stora krav på var Sveps fysiskt skall verka. Lokalerna i Forumkvarteret i centrum av Helsingfors är centralt belägna och enkla att komma till, men de börjar nu knaka i fogarna.
– Då vi nu fått resurser att utöka det uppsökande arbetet börjar kvadratmetrarna ta slut. Men det är inte lätt att hitta lokaler som är bra belägna, förmånliga och som dessutom ligger bra till invid de allmänna färdmedlen och de naturliga strömmarna där människor rör sig.
Andra utmaningar hänger ihop med samhällsstrukturerna. Det finns många studieplatser på svenska, men inte så många alternativ. Det finns inte yrkesförberedande utbildning eller s.k. yrkesstart på svenska, och den svenska servicen på arbets- och näringsbyråerna i huvudstadsregionen är inte tillräckligt resurserad. Ljuspunkter finns emellertid.
– Informationsöverföringen och samarbetet har börjat fungera bra då vi kunnat informera och föra fram behovet av svenskspråkig service.
Sveps kommer i år göra en ordentlig analys av servicebehoven, så att man får pålitlig data om vilka resurser som behövs för att alla ungdomar skall få handledning och träning på sitt modersmål inom Sveps verksamhetsområde. Analysen görs av Tapio Kuure i samarbete med det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området
