Både regeringen och kommunförbundet undersöker för tillfället olika sätt att öka den direkta demokratin i samhället. Bakgrunden ligger förstås i de senaste årens reformer, där begreppet kommun efter alla sammanslagningar inte längre har så mycket med närsamhället att göra.
– Utvecklingen är mycket splittrad just nu. Regeringen önskar att vi skall bli av med indirekta och svårgenomskinliga beslutsfattare som kommunförbunden – vilket betyder kommunsammanslagningar – medan kommunerna säger att man inte önskar att någon styr processen uppifrån utan vill införa andra metoder för medborgarpåverkning. I mars har vi sedan en ny situation då lagen om folkinitiativ träder i kraft. Den kräver dock att initiativen är undertecknade med femtiotusen namn.
Enligt Backa är problemet att inget av allt detta på horisonten löser de akuta demokratiproblemen i närsamhället. Skon klämmer annanstans.
– I mitten av januari ordnades i SFV-salen i Helsingfors ett möte för olika medborgarorganisationer, bya- och stadsdelsföreningar och studieförbunden. Vi slog enhälligt fast att riktiga påverkningsmöjligheter absolut borde skrivas in i den kommande nya kommunallagen, säger Backa.
Organisationerna är missnöjda med att all forskning och utveckling på området mest handlat om olika medborgarpaneler, ungdomsråd och seniorråd, där medborgarna kan höras i olika aktuella projekt.
– Att inte höras kommer dock inte att vara det stora problemet i framtiden, utan att inte kunna påverka! Höranden och medborgarkvällar funkar jättebra då man i stort är överens med beredningen, men om det uppstår en konflikt är det förstås fullmäktige och kommunen som i slutändan bestämmer, inte medborgarna.
Hörandena handlar om diskussion och meningsutbyte, vilket enligt Backa förstås också är viktigt med tanke på demokratin. Men för medborgare som deltar kan det uppstå en skimär att det handlar om påverkning, så besvikelsen kan sedan vara stor då man märker att det inte spelar så stor roll.
– Och om folk allt oftare blir besvikna och börjar misstro demokratin, är det ingen bra samhällsutveckling.
– Det är ju lite underligt att vi fortfarande gör som i början av 1900-talet, och med fullmakt ger bort vårt beslutsfattande till ett fullmäktige som väljs bara vart fjärde år. Möjligheterna till direkt demokrati har ökat drastiskt, men våra strukturer återspeglar fortfarande det gamla samhället, säger Peter Backa.
Samma sak gäller enligt Peter Backa de kommunala folkomröstningarna. Det var inte länge sedan man ordnade en folkomröstning i Sjundeå om en lämplig samgångspartner. Kommuninvånarna röstade emellertid ”fel”, så fullmäktige körde över resultatet.
– Landsbygdsprofessor Hannu Katajamäki kallar de här fenomenen för placebodemokrati. Man går en mycket farlig väg då man på det sättet undergräver respekten för demokratin som system.
Rådgivande folkomröstningar har enligt Backa många problem. Det händer lätt att politiker antingen tvingas att rösta mot ett entydigt resultat i en folkomröstning, eller så mot sin övertygelse och sina väljares önskan. Politiker som representerar en minoritet hamnar också lätt i kläm.
Påverkning från början
Det stora grundproblemet ligger enligt Backa i hur de nuvarande strukturernas förslags- och beslutsprocesser fungerar.
– För många invånare känns det säkert som om nittionio procent av förslagen är färdigt uppbundna redan långt innan något medborgarråd hörts i frågan och kan uttala sig. Samma gäller säkert också för många fullmäktigemedlemmar då beslutsförslagen tas upp i salen.
Peter Backa ritar en bild som föreställer hur en idé växer fram i förslags- och beslutandeprocessen. I det skede då man idag oftast låter medborgarna säga sin åsikt, har ärendet redan rullat på så långt att nästan ingenting kan stoppa det.
– Närdemokratiprocesserna borde alltså starta i början av processerna – i det tidigaste skedet. I de största kommunerna betyder det här kanske att man måste bygga upp nya strukturer med beslutanderätt.
Peter Backa ser förstås även risker med att tidigarelägga beslutsrätten – en stark gruppering kan så att säga kapa agendan och vinna ohälsosamt understöd. För detta måste olika balanserings- och utjämningssystem finnas på plats.
– Och att enbart skapa områdesnämnder tillsatta av fullmäktige på politisk bas, ökar bara antalet politiker i kommunen – inte demokratin.
Peter Backa ser helst att någon sorts direkt demokrati kan utvecklas. Och det handlar inte om att klicka på ”gilla”-knappar på Facebook.
– Ny teknik och nätet kan nog bidra med mycket. Det ett sätt att kommunicera snabbare, och ett sätt att snabbt organisera sig kring något ärende. Men fasta demokratistrukturer behövs ändå.
Backa tycker att den ökande tillgången till information och de snabba kommunikationerna snarast talar för att makten kunde sprida på sig mera.
– Det är ju lite underligt att vi fortfarande gör som i början av 1900-talet, och med fullmakt ger bort vårt beslutsfattande till ett fullmäktige som väljs bara vart fjärde år. Folk är bra utbildade och bildade och har tillgång till information. Möjligheterna till direkt demokrati har ökat drastiskt, men våra strukturer återspeglar fortfarande det gamla samhället.
Backa säger att Pisa-resultaten visar det samma, de unga kan mycket om hur samhället fungerar, men samtidigt tror de i inte att de kan påverka i nämnvärd grad.
– Något stämmer alltså inte. I tillägg borde man förstås även i alla lägen vara på vakt och undersöka de informella maktstrukturerna som uppstår i alla samhällen. Som Fabrizio Barca, utvecklingschef vid italienska finansministeriet, konstaterat: lokala eliter kan alltid hindra en god utveckling, om utvecklingen inte är i deras eget intresse. Det sker alltid i samarbete mellan tjänstemän och politiker.
Geminschaft och Gesellschaft
Enligt Peter Backa är alla idag ense om att det sociala kapital är tillgång. Ändå tenderar detta helt att glömmas bort då kommunkartorna nu flitigt ritas om. Långt handlar balansgången mellan närsamhälle, kommun och stat om den gamle tyska sociologen Ferdinand Tönnies begrepp Gemeinschaft och Gesellschaft. Och detta i större grad för finlandssvenskarna än för majoritetsbefolkningen.
– Gemeinschaft, alltså gemenskapen i en familj och i lokalsamhällhet där man talar med varandra ansikte mot ansikte, rimmar idag riktigt illa med de strukturer man håller på och bygger upp. Där gäller Gesellschaft, ett inordnande av individen i större strukturer och med klara arbetsfördelningar.
För finlandssvenskarna som minoritet uppstår den intressanta paradoxen att snart sagt alla samhällsstrukturer handlar om Gesellschaft, medan själva tillhörandet till finlandsvenskheten för många känns som en Gemeinschaft, baserat på det gemensamma språket och en rad mer eller mindre gemensamma myter.
– Tack vare den Gemeinschaften kan man t.ex. tala på ett annat sätt då man uppvaktar en finlandssvensk riksdagsledamot, jämfört med en finskspråkig. Man talar mera till personen, än till institutionen.
– Det är ett mycket intressant fenomen. Och samtidigt uppstår idag nya spännande blandningar av Gemeinschaft och Gesellschaft på till exempel Facebook. Hänger strukturerna med?
