Trots sin rikssvenska bakgrund har Karin Ihalainen gjort hela sin arbetskarriär i Finland. Hon fick en klasslärartjänst i Drumsö lågstadieskola då hon år 1984 flyttade till Helsingfors med sin man, som hon träffat på lärarhögskolan i Luleå.
– Jag jobbade som klasslärare Helsingfors i sex år, men då min man, hemma från Lahtis, fick jobb i hemstaden blev det en ny flytt med barnen.
Sedan inträffade det slumpmässiga möte som i mångt och mycket blev startskottet till allt det som Svenska skolan i Lahtis är idag.
– En kvinna stannade upp mig i närbutiken och frågade om hon hört rätt, att jag talade svenska med mina barn. Samtalet ledde till att vi beslöt att arbeta fram någon form av svensk barnverksamhet i Lahtis.
År 1990 startade en svensk sagostund på stadsbiblioteket. Därefter blev det många flyttar till olika lokaler, och ny verksamhet som babysim, sportklubb och förskoleklubb. Gemensamt var att all verksamhet skedde med frivilligkrafter, och utan formellt arrangörskap. Marknadsföringen skedde med små lappar på bibliotekets eller mödrarådgivningens anslagstavla.
– Det var sedan en kärntrupp på fem till tio föräldrar som allt oftare återkom till tanken på att starta en svensk skola för de växande barnen. År 1997 statade vi en föräldraförening för att kunna ansöka om pengar för verksamheten. Det första bidraget, tusen mark, kom från Brita Maria Renlunds stiftelse.
Nya skollagar möjliggjorde. Idéerna på en skola fick en helt ny tändning i början av 2000-talet då skollagarna ändrades. Kommunerna fick skyldighet att ordna svensk undervisning om en familj så önskar – helt utan stipuleringar om att kommunen måste vara tvåspråkig, eller med krav på ett minimiantal elever.
– Efter att jag sett ut en lämplig lokal uppvaktade föräldraföreningen stadens bildningsnämnd med våra planer, Och så lovade staden år 2005 att starta skolan därpå följande läsår. Ett stycke skolhistoria skedde då de första två eleverna gick ur högstadiet år 2014 – som idag består av cirka 70 elever.
SFV fanns med från början.
– Dåvarande kanslichefen Christoffer Grönholm hörde till dem som från början trodde på oss, och som såg till att vi kunde komma igång.
Solskenshistoria, men också kamp. Inget kommer av sig själv, och Karin Ihalainen betonar också att det förstås inte är enbart hon som åstadkommit allt.
– Vi har varit många aktiva föräldrar i Lahtis längs med åren, och långt handlar det om att på lång sikt skapa ett kontaktnätverk med välvilliga instanser och personer, både i stadens förvaltning och inom den finlandssvenska fond- och föreningsvärldenvärlden.
Samarbetet mellan skolorna på språköarna är en viktig del av arbetet. Nätverket Vi 10 är ett forum där både skolor och daghem kan utbyta erfarenheter och kunskaper.
– Det är ett viktigt samarbete, och man märker att problemen på många håll är de samma – och att det krävs aktiva eldsjälar för att hålla det hela igång. Nu skulle det vara bra om man också kunde skapa strukturellt samarbete.
Karin Ihalainen ser en tydlig extra arbetsbörda för till exempel rektorerna på språköarna. Då den finska sidan backas upp av en kommunal byråkrati som till exempel kan hjälpa till med att utforma skolgången enligt den nya läroplanen, är rektorerna på de svenska språköarna ensamma.
– Vi springer på utbildningar och på de finska mötena och får informationen, men efter det hänger allt på oss själva. Det blir lite tungt ibland. Kanske vi tillsammans och i samarbete med instanserna kunde anställa en egen ”skoldirektör” för språköarna, och få det stöd som de svenska avdelningarna i tvåspråkiga kommunerna kan ge sina svenska skolor.
På grund av gränser och utstakade ansvarsområden tror inte Ihalainen att det blir det alldeles lätt.
– Vi fortsätter ändå diskussionen, och involverar nu utbildningsstyrelsen, folktinget och kommunernas förbund. Jag har också bett tankesmedjan Magma utreda det här. Lyckas vi har vi skapat något riktigt gränsöverskridande.
Lokaler alltid ett problem. Svenska skolan i Lahtis är nu, tillsammans med dagiset och eftiset (idag övertaget från föräldraföreningen av Folkhälsan), inhysta i en gammal skolbyggnad vid Teinintie, som emellanåt även varit uthyrd till företagsverksamhet. Man samsas under samma tak med ett finskspråkigt högstadium.
– De många flyttarna är tärande på verksamheten, och med största sannolikhet står vi inför nästa flytt inom något år. Helst skulle vi vilja komma in lite närmare centrum, nu måste de flesta elever ta två bussar för att komma till skolan.
Den ideala lösningen skulle enligt Ihalainen vara att Svenska skolan kunde få flytta in i en egen fastighet, tillsammans med övrig svensk barnverksamhet i Lahtis. Svenska gården i Hyvinge är ett bra exempel på hur man arrangera det hela.
– Arbetet på att skapa en svensk gård i Lahtis har faktiskt pågått sedan 2010, så man kan säga att det är ett av föräldraföreningens många maratonprojekt. Förhoppningsvis kommer förhandlingarna den närmaste tiden att leda till resultat, säger Ihalainen.
Då man träffar Karin Ihalainen märker man ändå inte mycket av stress eller arbetsbördor.
– Det är väl en del av personligheten. Skulle jag inte jobba helhjärtat för det här, skulle jag säkert arbeta för något annat med tvåhundra procent. Troligtvis är det ett arv från hemmiljön, där företagsamhet i yrkeslivet alltid funnits med i bilden. Det känns inte tungt eller tråkigt, det är ett sätt att leva. ◆
