Text: Anne Teir Siltanen, foto: Hannah Kjellman
Böcker och ännu mera böcker. Sture Enberg i Vasa är en riktig bokslukare. Det började med romaner i ungdomen för att sedan övergå till facklitteratur i psykologi och historia. De senaste åren har han fördjupat sig i litteratur som berör flyktingfrågor.
Sture Enberg säger att boken och berättandet är en motvikt till det allt mer snuttifierade samhälle vi lever i. Han påminner om att berättandet behövs för att förstå vår historia, och att läsningen skapar förståelse för våra villkor.
Det viktigaste är inte berättelsen, utan den gemensamma läsningen. Den vuxna speglar det som händer i sagan genom sin reaktion och på det viset kan barnet utveckla sin empati.
Sture Enberg
Hans och Greta och vargen
Alla människor, förutom psykopater, har en förmåga att vara empatiska. Redan kort efter födseln börjar barn imitera föräldrarnas icke verbala uttryck, och vi tränar också förmågan när vi som barn dyker in i sagornas värld.
– Sagor är viktiga. Men det viktigaste är inte berättelsen, utan den gemensamma läsningen. Den vuxna speglar det som händer i sagan genom sin reaktion och på det viset kan barnet utveckla sin empati, säger Enberg.
Många av oss upplever dagligen situationer där det brister i empatin.
– Det finns inte alltid empati i barnuppfostran, skolvärlden, äktenskapet eller sjukvården. En slags ytlig brist på empati förekommer på alla plan, men så har människor också olika grader av empati.
Sture Enberg tar ett exempel ur sagornas värld: Berättelsen om Hans och Greta och Rödluvan, den ska helt enkelt väcka reaktioner.
Det mest utvecklande är ändå olikheter, när man läst samma bok men tycker olika. Olikheterna utvecklar förmågan att förstå hur någon annan kan tänka på ett visst sätt.
Olika typer av berättelser
Deckare, romaner eller facklitteratur. Genre spelar ingen roll – all läsning gör gott. Att berätta för andra om en bok tränar dessutom förmågan att förstå logiken bakom olika känslor.
– En bokcirkel har många syften. Den erbjuder medmänskligt stöd, man får komma nära och kan få nya vänner. Man kan även få en ny förståelse för sig själv och sitt tänkande. Det mest utvecklande är ändå olikheter, när man läst samma bok men tycker olika. Olikheterna utvecklar förmågan att förstå hur någon annan kan tänka på ett visst sätt, säger Enberg.
Empati är också grunden för bokcirkeln. Huruvida gruppen fortsätter att träffas och upplever sina möten som meningsfulla, beror på deltagarnas förmåga att känna för och med varandra.
– Bokcirkeln dör eller överlever av empati. Empatisk vilja att förstå andra är starkare än oförståelsen, säger Enberg.
Att berätta om en bok utvecklar empatin eftersom man speglar och återger händelser. Det centrala är återigen inte berättelsen, utan tematiken, det som författaren vill säga.
– Empati behöver inte betyda att alla ska tycka lika. Empati är att ha förståelse för att någon annan kan tycka annorlunda.
Sture Enberg säger att boken är en fantastisk uppfinning.
– Tack vare böcker kan ensamma människor få vänner. Att dela upplevelser i en bokcirkel är ett fantastiskt fenomen. Och tack vare ljudböcker öppnas också möjligheter att delta för de som har problem med synen.
Texten är en del av bokcirkelkampanjen "En bokälskare har alltid sällskap". Läs mer om kampanjen och starta en bokcirkel i samarbete med SFV:s studiecentral!
